Nu har jag städat lagårds-delen där jag har frysarna till hundmaten. Tagit bort alla mina privata saker och ställt in frysarna som stod i “gången” mitt i lagårn.
Har tänkt att snygga till det med ny färg också men det blir nån annan gång.
För ett par veckor sedan sågade jag ner den korta biten av rönn-häcken som står mellan lagårn och huset. Hade ju köpt en motorsåg och var tvungen att prova den. Nu gräver jag fram rötterna och sågar av dem med en gammal sticksåg.
Enya hjälpte till att slita av och upp rötterna jag grävde fram.
Försökte sedan dra upp en med fyrhjulingen. Först med hjälp av winschen men den satt inte tillräckligt stadigt utan rycktes loss. Blir ju lätt så med egna provisoriska lösningar. Sen med dragkroken men det gick inte heller. Nu får det vara tills jag kan ta hjälp av nån stor traktor.
En tur den “vanliga” vägen. Idag var Ella pigg hela vägen och de andra lika så. Enligt GPSen gick det lite fortare men det beror också på att jag inte stoppade tiden igår direkt.
Vad jag kan se så har Ella slutat löpa så hon är nu tillbaka med Nilak. Som för övrigt gjort ett stort hål i kojan och rivit ut en massa halm. Men det är bara att byta den skivan, vilket jag ändå skulle göra för den blev lite fel. Det var kanske det han sett och ville skynda på mig lite.
Helgerna har passerat, men den viktigaste väntar ännu… Pojkarna kommer tillbaka på onsdag och sen ska vi fira jul här i Häggnäs. Det finns mycket jag vill hinna få gjort innan dess, som jag hade tänkt gjort bort redan, (men ni vet ju hur jag är…), och jag tror faktiskt jag kan få det mesta klart. Viktigast är iaf att vi får fira jul och umgås tillsammans, för resten är egentligen inte så betydelsefulla i längden.
Idag körde jag hundarna vilket började väl så spännande med mig hängande i stamlinan då de hade lite väl bråttom iväg. Jag har fortfarande inte något snöankare och min anordning vid startplatsen är inte heller optimal. Men vi kom iväg och åt rätt håll dessutom. Det är inte så lätt att få dem att lyssna direkt när vi startar och det är helt avgörande för åt vilket håll det blir. Det var dock inte så uppkört på vägen av skotrar som jag trodde men det räckte för oss ändå. Och jag blev väldigt glad när vi kom fram till skoterleden och såg att det var uppkört där så vi kan fara runt och slippa vända samma väg tillbaka.
Äntligen har jag använt mig av min iPhone och dess GPS. Så här kan man se det på Google-maps. Man kan klicka på det blå spåret och få information om hastighet, höjder mm.
Det gick väldigt bra och det är helt otrolig fart i dem. Ella såg dock rätt medtagen ut sista biten. Hon har ju löpt några veckor och då äter hon väldigt dåligt när hon inte har något sällskap. Det verkar dock som hon slutat löpa vilket hon inte borde förrän om några veckor. Jag vågar ändå inte låta henne bo med Nilak än men vi får se hur det blir till slutet av veckan.
Medan de varvade ner och väntade på maten skottade jag av taket på hundgårdarna. Hade ju inte skottat av ovanför ena hundgården så där var det tjockt. Den här gången tog jag min lätta spade jag brukat ha på fjällturer. På den kan man flytta bladet till det vinklade handtaget så det blir som en raka istället. Jag fäste sedan den på ett långt teleskopskaft för en grensåg så att jag skulle nå hela taket från stegen istället för att klättra på taket som inte är gjort för det. Det gick väldigt bra och jag är grymt nöjd med min konstruktion som faktiskt höll bättre än jag vågade tro. Jag orkade dock inte skotta bort mer än där det var som tjockast men nu kommer det gå väldigt lätt i fortsättningen. Sen tog jag snöslungan och körde bort högen nedanför taket direkt innan den frös ihop. Det gick hur lätt som helst och var precis så som jag tänkte i somras när jag valde min konstruktion av taket.
Det kurrade ordentligt i magen när jag kom in, klockan var ju redan fem. Så fram med grejor för att göra middag och samtidigt passade jag på att stretcha och göra övningar för ryggen medan jag var varm och mjuk i musklerna. Maten slank ner fort och nu smuttar jag på kaffet som smakar underbart.
Så lite duktig har jag varit iaf, trots att det knappt märks, men jag känner mig nöjd och det betyder mycket för mig.
Då var den traditionella slädturen på julafton avklarad.
Strålande sol, så högt den nu kommer så här års, och -20 grader.
Både jag och hundarna är väldigt nöjda.


Ja men… God Jul då!
På telefonen står det att det är -29 grader ute. Men det verkar lite otroligt. Ska ta mig upp ur sängen och kolla på en riktig termometer.
Idag tänkte jag köra hundarna en sväng, det var längesen de fick springa nu. Sen ska jag försöka skruva ihop ett fäste för ett snöblad till fyrhjulingen. Och sen blir det julmiddag hos Ingelas föräldrar.
Helt slut trots en lugn dag. Ligger i soffan och vilar ryggen medan barnen städar lite. Fick bort den mesta snön från hundgårdstaket. Trodde jag skulle hinna få ner allt och ta bort vallen med Snöslungan men det får bli imorn.
Var hos läkaren som tyvärr inte kunde göra mer än sjukskriva mig. Men det ska iaf bli lite provtagningar och röntgen. Hoppas jag kan få mer hjälp från de nya sjukgymnasterna, jag tycker inte det hjälper med bara stretchning och träning. Men det tar väl tid sånt här…
Barnen var hos gamla kompisar från dagiset i Hörnefors och hade väldigt roligt.
Körde en längre tur i måndags. Tog skogsbilvägen runt till Nylandsvägen och följde den till skoterleden. Det gick bara bra trots att Ella löper. Blev väl lite mer fart på grabbarna bara därför.
Enya hängde på så gott hon kunde men blev mer och mer efter. Men jag räknade med att hon skulle följa oss ändå. Dock missade hon att vi vek in på skoterleden. För när vi andra kommit hem dök hon inte upp. Efter en stund fick jag ett samtal om att hon var på väg mot E4an så jag fick hämta henne med bilen. Mycket konstigt att hon inte svängde in mot byn när hon kom till vägkorsningen.
Igår vilade hundarna när jag var i stan hela dagen.
Idag blev det skoterleden fram och tillbaka. Direkt från start gick det mycket fortare än vanligt. Jag hade inte en chans att bromsa dem ens. Det gick sen väldigt fort hela vägen. De verkade vara i toppform allihop. Jag hade fullt sjå att hålla mig kvar på den väldigt ojämna leden. Till och från var jag rädd att släden skulle gå sönder i de hårda landningarna.